Jag har anlänt till Avesta för första gången på sex veckor.
Kvällen igår bråkades det, via sms, men inte mindre bråk och dramatik för det.
Under natten fick jag inte mycket till sömn men trots det hade jag bestämt mig för att ta mig till gymmet på morgonen, och dit kom jag. Dom första 35 minuterna på löpbandet gick bra, sen gick det utför.
Jag tappade fokusen och energin och jag blev förbannad och frustrerad.
Lite yrsel kom till och från så jag fick sitta still.
Jag har en känsla av att den kommer från stress och sömnbrist mestadels,
men fortsätter det så får jag väl ringa en läkare.
Jag borde inte låta problem påverka min träning då jag har kommit att verkligen älska träning,
men nu är jag här i Avesta. Det kommer bli som en kort semester.
Jag ska rensa mina tankar, slappna av och ta det lugnt dom tider jag inte tränar.
Jag ska återhämta mina krafter.
När jag sen återkommer till storstan så hoppas jag att allt är som det ska igen.
Jag ska börja på ett nytt jobb på måndag (extra men det ger mig mer än 0 kr på kontot)
och jag ska satsa ännu mera på min träning.
Ett badkort ska införskaffas så att jag kan kombinera muskelbyggandet med sjukgymnastiken i simningen.
Jag tänker inte låta detta slå ner mig.
Jag är alldeles för stark och jag har varit med om värre.
Jag har gått igenom helvetet, överlevt och därför ska ingenting kunna dra ner mig nu.
The old me is dead and gone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar