Jag är den perfekta beskrivningen av uttrycket "Envis som en åsna".
Jag har en styrka som är otroligt sällsynt och bakom denna styrka gömmer jag alla mina bekymmer.
Jag visar sällan hur jag verkligen mår och svaghet skäms jag över att behöva visa.
Att vara styrkan i allting som kretsar runtomkring är i dom flesta fallen någonting positivt,
men även i vissa fall är denna styrka en förbannelse.
För till slut, kan denna styrka bryta ner dig lika mycket som den lyfter upp dig.
Jag vill tillägna det här blogginlägget till min mamma.
När mitt förstånd nu har kommit ikapp och jag har blivit vuxen har jag insett vilken fantastisk kvinna hon är.
Det är inte många mammor som skulle klara av det hon gör.
Hon hade inte mycket pengar när jag och min bror var yngre,
men en varsin sport fick vi börja med.
Jag och min bror har faktiskt växt upp till några riktigt bra vuxna om jag får säga det själv,
och det är mycket tack vare vår mor.
Egenskaperna jag har berättat om i början av inlägget har jag utan tvekan fått ifrån min mamma.
Vi är lika varandra på många sätt och dom egenskaperna är kärnan och beviset för att vi är mor och dotter.
Jag beundrar min mamma för allting hon gör.
Inte bara det att hon jobbar som lärare och handskas med barn och deras familjer och lägger massor av energi på att hjälpa dom, både i skolan och privat.
Hon gör även ett arbete för tio personer för att kunna vara där för sin egen familj.
Jag ser upp till henne och jag kan säga att hon inspirerar mig.
Jag fascineras av hennes energi, hur hon trots smärta kan le och skratta och sköta sitt jobb.
Vi har fått vad vi ville och behövde av henne, och mer därtill.
Nu hoppas jag att vi kan finnas där för henne så som hon har funnits för oss.
Nu kanske det är vår tur att ta hand om henne.
Till dig mamma. Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar