Idag ställde jag en fråga till mig själv;
När jag är 40 år, vill jag fortfarande springa upp och ner för trappor och städa?
Svaret jag kom fram till: Nej.
Det är inte framtiden jag har planerat och tänkt mig.
Jag har insett att jag måste få någonting att hända nu om det här ska vända.
I min situation just nu kommer jag aldrig få ett bättre jobb än det jag har nu,
och det är den tråkiga sanningen.
Imorgon ska jag ringa Navet utbildning och boka en tid för att träffas och planera, prata lite.
Jag ska söka till Matematik B så jag kan ansöka vidare till en utbildning senare.
Jag har bestämt mig. Äntligen.
Jag börjar bli less på att vara en 25-årig kvinna som bor hemma utan en riktig fast inkomst och utan någon vidare framtid utanför dörren. Att hela tiden jobba och träna och knappt ha ett socialt liv.
Det måste börja hända någonting, och det nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar